Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Der de i kärlek bâda två, som skogens dufvopar,
Se n skola lefva fram sitt lif till ålderns sena dar.
Ocli när lian färdas vägen fram, så hör han trasten slå,
Men suckar: kåra vännens röst är ljufvare ändå!
När vestanvindens milda sus hans älskogstankar stör,
Han tror, att han en hviskning då från hennes läppar hör.
Och när han känner solens brand i tida morgonstund,
Han säger: varmare dock är en kyss från hennes mund!
Och när han ser, hur himlens färg’är härligt klar och blå,
Han tänker: hennes ögons färg är skönare’ ändå!
Han manar på sin Brunte. Hopp ! Se gärden ligger der,
Och väna bruden nu är klädd ’så skinande och skär.
Han trafvar fram vid skogens bryn, och knappthan synligär,
Förr än ur hundra strupar hörs: brudgummen nu är här!
Spel’ opp, I spelemänner, så det ljudar i. livar sträng,
Att all naturen vaknar nu i skog och dal och äng !
Hör, fjerran klingar kyrkoklockan, lyssna till dess slag,
De tala ljudeliga om en härlig bröllopsdag.
Ställ er i rad, go’ vänner!
Till kyrkan ska vi gå;
I spetsen brudesvenner,
Och sedan tärnor små.
Se bruden, hur hon lyser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
