Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
efter väl förrättad jagt. Jan öppnade dörren till sin
koja och gick in. Då han icke syntes mer, höjde sig
Ingas bröst i en sakta suck.
— Hvad suckar du för, Inga? — frågade Olof,
som åter satt sig vid sitt arbete.
— Jag tänkte på farbror Jan — svarade. Inga.
Olof och hans hustru vexlade en blick, men sade
ingenting. Inga började åter att sy, men det ville icke
lida med arbetet, ty tankarne voro alltjemt hos farbror
Jan. Hon hade aldrig varit inom hans dörr, men än-
dock såg hon hans stugukammare klart för sig. De
svarta, nedrökta väggarna, den ohyflade sängställningen
med fårskinnsfällen, trästolen utan ryggstöd, allt syntes
henne så dystert, och Ingas hjerta» klappade så under-
ligt, då hon tänkte på enstöringens sorgliga lif. Han
hade ingen, som såg om sig, ingen, som lagade hans
mat och bäddade hans säng, ingen varelse, han kunde
tala med, utom Krut, den gulbruna hunden.
-Ingas tankegång afbröts af modren, som påminte
om att maten var färdig och satte fram ett rykande
strömmingsfat på det perlfärgade bordet.
— Ja låt oss äta nu, och sedan låta vi tranorna
lysa oss i säng — sade Ölof och rullade hop seglet*.
Inga läste en bordsbön, hvarefter den lilla famil-
* »Tranorna lysa oss i säng» säger folket på vissa orter,
då dagarna äro så långa, att den vanliga hvilotimman infall«’
vid dagsljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
