Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
kikare i liauden. Skonaren - var dock redan sa nära,
att Olof med blotta ögonen kunde se flaggan svaja på
förtoppen, ett tecken att fartyget ville ha lots. Skynd-
samt gick han åter ned till stugan och tog segeldonen
och den på en stång fastsatta blå och hvita lotsflaggan,
hvarefter han begaf sig ner till stranden. Då allt var,
klart, sköt han ut båten och satte sig till årorna. Nedan-
för Lommens koja saktade han farten och spejade mot
fönstret -för att upptäcka en skymt af kojans égaré,
men förgäfves, ingen syntes till, och allt var tyst som
i grafven. Denna stillhet förskräckte Olof, och han
hade genast lagt till med båten, om han blott kunnat,
men skonaren var.nu helt nära, och lotsen måste låta
pligten tala före hjertat. Sedan han kastat ännu en
blick mot kojan, började han åter att ro och vek snart
om udden.
Inga satt nu ensam hemma, ty modren var nere
vid stranden sysselsatt med att färga strömmingsskötarne.
Sedan Inga suttit en stund och sett ut genom fönstret,
öppnade hon dörren och gick ut. Oupphörligt åter-
kommo hennes tankar liksom hennes ögon till farbrodrens
koja. — Han är kan hända sjuk, tänkte hon, och denna
tanke bief en öfvertygelse, då hon i sitt minne åter-
kallade gårdagens händelse. Ansträngningen och det
kalla vattnet hade helt säkert gjort honom sjuk. Försjun-
ken i dessa tankar vandrade Inga omkring, och hur hon
gick, så kom hon till sist till Lommens koja. En stund
stod hon stilla, liksom för att lyssna, men allt var tyst;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
