Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
— Så Säga de.
■— Hon hade blå ögon, hon som du.
— Det har hon än. -
— Också din hand är liten och fin.
Inga kände hur Jan kramade hennes hand. Efter
en stund sade han:
—• Ditt tal är så likt Elsas. Det är, som hörde
jag henne sjelf.
Inga smålog och lutade sig ned mot den sjuke.
— Hvarför kommer du iute till oss? — hviskade
hon. Men då, drog gubben sin hand från hennes och
sade sakta: ^
— Nu är det tid att du går.
— Vill du det då? — frågade hon.
— Ja — svarade han och nickade.
— Men jag kommer igen i morgon.
—- . Gör det.
Inga reste sig upp och gick .efter den enda stolen,
som fanns i rummet, och satte den bredvid sängen.
Sedan hon fyllt vattenskålen och ställt den på stolen,
nickade hon till afsked och gick mot dörren, der vände
hon sig om och sade :
— Jag ber far följa mig.
— Vid dessa ord mörknade den sjukes blick. Jfifter
en stund sade han: — Det vill jag inte, barn.
Inga närmade sig åter farbrodren och såg honom
pjed barnslig förvåning i ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
