Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
fastän hon icke kunde se in i hans nedslagna ögon,
sä vissto hon att försoningens ande blickade fram ur
dem. Icke étt ord vexlades mellan dem bâda undér
vägen, och ändock tyckte de vid framkomsten till Olofs
stuga, att de meddelat hvarann den glädje, som boddo
i deras hjertan.
På förstugutrappan till Olofs stuga stodo Ingas
föräldrar, som vid åsynen af de båda vandrarne skyn-
dat ut.
— Här är jag nu, bror Olof — sade Lommen
och räckte fram handen. Hans röst var knappt hör-
bar, så darrade den.
— Gud signe dig för det, bror Jan — sade Olof
och fattade brödrens hand.
Jan vände sig derpå till Elsa. — Det var länge
sedan jag såg dig, Elsa — sade han.
— Det är nu sjutton år, kära Jan.
— Jag har inte haft någon glädje sedan dess.
— Jag gjorde livad jag måste göra; jag kunde
icke annat.
— När jag nu ser Inga, är det, som jag såge
dig förr i verlden. Du vill ju låta barnet komma till
mig emellanåt?
— Hjertans gerna, kära Jan.
Elsa räckte fram sina båda händer, och då Jan
tog dem i sina, smög en tår ned i en fåra på den
väderbitna kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
