Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, och jag kan visst inte slösa bort något åt tiggare
och landsstrykare.
Den stackars krymplingen måste ohörd gå från d-en
riko ekorren, som drog ett andedrag af riktig lättnad,
när tiggaren var borta.
FProsten kom, och ännu rastlösare blef den
samlande ekorren. Han hade nu bara så stor plats qyar,
att han nätt och jemnt kunde sjelf få plats i tomrummet.
Men också der ville han ha fullt. Och så bar
det af ut igen, uppför gren och nedför gren, bort och
hem, och bort och hem igen, och en qväll, just då
vintern kom åter, hade han boet alldeles fullt, ända ut
i ingangen, ja sa fullt, att han sjelf måste sitta utanför.
Nu var dä den stund inne, då don rike ekorren
skulle känna sig riktigt lycklig. Han försökte, också
att göra det, men det ville inte lyckas. Visserligen
kände han liksom en varm belåtenhet inom sig vid
tanken på de mång tusende nötterna, som lågo der inne
i trädstammen, men i sjelfva verket frös han så, att
han skakade, ty det var bistert kallt på qvällen. Fram
på natten kände han sig alldeles stel, och han skulle
gerna velat krypa in i boet. men för att få rum måste
han kasta ut något af nötterna, och det nändes han icke.
— Huuuu, nu skulle kanske en hustru vara bra
att ha kuttrade ekorren, ty han kände att han var
sjuk och behöfde hjelp.
Men ingen lefvande varelse fanns i hans närhet,
ty han hade skrämt bort alla med sin snålhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
