Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dis. Då han till sist vaknade, var solen redan uppe,
och färden börjades på nytt.
— Hvad är det för en underlig trakt, jag ser?
— sporde Harald och pekade på höga, svarta berg och
mellan dem gapande afgrunder.
— Det är verk af menniskohänder. Här ha
under många sekler idoge män ur jordens innandömen
hemtat det hårda jernet för att deraf smida plogar, att
plöja jorden med, och svärd, att dermed försvara sitt
fosterland.
Nu började så småningom bergen att blifva allt
högre och skogarne allt tätare. Breda elfvar brusade
fram i dalarne, och vilda forsar störtade från klippa till
klippa. Plötsligt skimrade der liksom ett hvitt sken
mot den högblå horizonten.
— Är det en flock svanar, jag ser? — frågade
Harald.
— Nej, det är de snöklädda fjälltopparne.
Harald såg och såg, och han kände hur hjertat
började fyllas af en växande kärlek till detta paradis,
som han ej anat vara så nära. Och han kysste och
smekte svanen, som fört honom med sig. Tiden gick
fort, men Harald märkte dock att de varit länge på
färden, och derför sade han:
— Lider det inte nu till qvällen?
— Ack, nu är det natt!
— Men solen lyser ju ännu?
— Ja, sådan är sommarnatten här i mitt paradis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
