Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Kort öfversigt af hufvudpunkterna i metrikens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kunna dessa ej betraktas såsom theses, då de ej föregås
at någon arsis, hvars verkan de kunna anses vara, men
naturligtvis ännu mindre såsom arses, då de ej sjelfva hafva någon
ictus. De måste således betraktas såsom tillhörande en
föregående numerus infinitus och bilda ett slags
inledning till den egentliga rytmen eller hvad man i den
moderna musikläran kallar upptakt. Åt den i fråga varande
upptakten har Hermann gifvit namnet anakrusis (jmfr § 30).
Sådan är i de allmännaste hufvuddragen den rytmiska
lärobyggnad, hvilken hos Hermann bildar inledningen till
den egentliga metriken. Men dessa ur lex efficientiæ
deducerade rytmiska fundamentalsatser blifva i det följande
alldeles icke tillämpade, och utan tvifvel är detta en lycka
för metriken såsom sådan. I stället håller sig Hermann i
de särskilda kapitlen af sin metrik till sjelfva de empiriska
facta eller de i grekernas och romarnes poetiska litteratur
föreliggande versformerna, hvilka af honom blifva
sorgfälligt beskrifna och i många fall äfven skarpsinnigt och
lyckligt analyserade. Visserligen talas det öfverallt i Hermanns
metrik mycket om rytm, men hvad dermed bör i hvarje
fall förstås, synes icke hafva varit honom sjelf rätt klart.
Att Hermanns vers-schemata, i hvilka ofta de mest
olikartade versfötter (ordines) finnas sammanförda, icke
motsvara de i inledningen framställda spekulationerna öfver
rytmens natur och icke heller de från den moderna musiken
hemtade föreställningarne om rytm eller takt, är tydligt
nog. Äfven Hermann sjelf har icke kunnat undgå att märka
detta. Han har äfven fullkomligt riktigt angifvit det enda håll,
hvarifrån en för den antika metrikens behof fullt passande
rytmisk teori vore att hämta, nemligen antikens egen lära
om rytmen och dess lagar. Men af de antike författarne
i rytmik, Aristoxenus och andra, hafva vi i behåll endast
obetydliga fragmenter, och Hermann anser det omöjligt att
bilda sig en blott något så när adæquat föreställning om
antikens eget sätt att lösa de rytmiska problemerna.
Hermann har här, efter hvad sedermera visat sig, icke
obetydligt underskattat dessa rytmiska fragmenters värde, och
följden blef, hvad den måste blifva, att han vid sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
