Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Qvantitetslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 - KAP. III. QVANTITETSLÄRA.
stafning) icke höra till samma stafvelse som vokalen, eller
till och med, om de iecke höra till samma ord, t. ex.
äznστρέφω, ἐκ πόλεως, ἐπὶ κτῆμα, εἶμε φϑίηνδε. Den metriska
stafvelsen afdelas således efter helt andra grunder än den
grammatiska. Den räknas nämligen från och med en vokal
till nästa vokal, utan afseende på, till hvilkendera vokalen
de mellanstående konsonanterna vid grammatisk
itustafning höra.
Grekiskan är i detta hänseende mera konseqvent än latinet,
der positionslängd visserligen åstadkommes af två konsonanter, då
den första hör till samma ord som vokalen, men stafvelsen
vanligen behandlas som kort, om båda konsonanterna stå i början af
det nästa, t. ex. quem malä stultitia aut; premia scribe Hor.
Stundom begagna dock äfven latinska skalder sådana stafvelser
såsom långa, t. ex. Virg. Buc. IV,51 terrasque tractusque aöris. Det
latinska qu gäller i alla händelser blott såsom enkel konsonant.
& 16. Vid regeln om stafvelsens förlängning positione
bör framför allt noga märkas, att den s. k. positionslängden
ingalunda får förstås så, som skulle vokalen sjelf förlängas
genom de efterföljande konsonanternas inverkan. Den i
fråga varande förlängningen består helt enkelt deri, att
äfven konsonanterna fordra tid för att uttalas. En stafvelse
med två eller flera konsonantljud efter vokalen behöfver
således längre tid än en stafvelse med blott en konsonant,
under förutsättning att vokalens egen längd i båda
stafvelserna är lika.
$ 17. Vissa konsonantförbindelser (muta med
efterföljande liquida) kräfde, såsom varande mera lättflytande och
beqväma än de öfriga, för sitt uttalande icke lika lång tid, ’
och man var derföre tveksam, huruvida de tillsamman med
föregående kort vokal borde anses bilda läng stafvelse eller
icke. Hos skalderna begagnas dessa stafvelser med s. k.
svag position efter omständigheterna än såsom långa, än
såsom korta.
Det är emellertid långt ifrån, att bestämmandet af
stafvelseqvantiteten i hvarje särskildt fall berott uteslutande af skaldens
godtycke eller beqvämlighet. Såsom bestämmande i detta
hänseende verkade först och främst beskaffenheten (uttalslättheten) hos
de särskilda mute och liquide. Redan den alexandrinske metrikern
Heliodorus hade gjort den iakttagelsen, ati u i högre grad än
öf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
