Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Qvantitetslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ΚΑΡ. ΠΙῚ. QVANTITETSLÄRA.
rationsgrad som helst stå i kort stafvelse; dock är äfven här
förlängning vida vanligare. Vid A förkortas stafvelsen sällan, och
endast med vilkor, att den föregående mutan är en tenuis eller
aspirata. s och » verka alltid positionslängd. ’ Med Homerus
öfverensstämma i allmänhet iambographerna och de monodiske lyrici
(Alezeus, Sappho, Anacreon).
b. De Attiske dramatici hafva vid tenues och aspirate en
afgjord förkärlek för kort stafvelse (correptio attica). Afven :
och » lägga här lika litet som 0 och A något hinder i vägen för
förkortningen. Vid alla dessa konsonantförbindelser är stafvelsen
1) alltid kort, om vokalen står i ordets slut och konsonanterna i
början af nästa ord. 2) Om vokal och konsonanter höra till
samma ord, är den a) i allmänhet vida oftare kort än lång;
b) med högst få undantag kort, om vokalen är det syllabiska
augmentet, bildar slutet af reduplikationsstafvelsen eller af första
leden i ett sammansatt ord. Strängast iakttages correptio attica
inom den äldre komedien (Aristophanes); bland tragici är Euripides
den, som oftast tillåter sig förlängning, stundom till och med då
de båda konsonanterna stå i början af följande ord.
Vid medie är förhållandet motsatt: längd är här vanligare
än korthet. De båda tyngsta liquide u och » med föregående
media verka hos samtlige dramatici alltid positionslängd. I den
äldre komedien gäller detsamma om A 2. |
c. Pindarus och öfriga representanter för den choriska lyriken
intaga en ståndpunkt midt emellan epici och dramatici. Afvikande
från Homerus tillåta de förkortning af stafvelsen icke blott vid 0
och A, utan äfven vid u och v. Pindarus går i detta hänseende
till och med längre än de attiske dramatici genom att ett par
gånger använda forkortmng vid media icke blott framför ἃ, utan
äfven framför u (εβλαστεν Nem. VIII, 7; Käduov Py. VLIII, 47).
För öfrigt öfverensstämmer han med Homerus men skiljer sig
från dramatici, deri att vid muta cum liquida af hvad slag som
helst förlängning är vida vanligare än förkortning.
Bland senare skalder hafva somliga följt Homeri exempel,
andra mera närmat sig till correptio attica. In specie gäller detta
bland epici om Nonnus och hans efterföljare ?).
& 18. Högst sällan inträder förkortning, om en liquida
föregås af annan konsonant än muta?). I den hos doriska
skalder i stället för go90c vanliga formen ἐσλός Κδη
[01
1) Meineke Hist. crit. Com. p. 294. Constat poetas tragicos nonnumquam
BA et yå corripuisse. Numquam id fecit Aristophanes neque alius quisquam
antiqua poeta comediee.
2) Hermann Orphica 755 ff. Dels i detta arbete dels i Dawes Miscell
crit. cum notis Kiddii och Rumpels Quzestiones metricaee äro bevisningsställena
för ofvan anförda reglor rörande den svaga positionen fullständigast samlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
