Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Till den daktyliska taktarten (γένος ἴσον) hörande verser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 KAP. VIIL B. ANAPÄSTISKA VERSER.
Zevror, hafva sin plats omedelbart framför den hela systemet
afslutande paroemiacus, eller rättare sagdt sammanfattas med
dennas första dipodi till en akatalektisk dimeter, hvarefter systemets
egentliga slutvers eller clausula kommer att utgöras blott af den
’ katalektiska dipodi, som bildar senare hälften af paroemiacus.
Systemets två sista verser få således enligt denna åsigt formen
W wu— — N — = NWa N — = N N —
i stället för
Ne NWa - = W N> —
Ne Ne — N NW — WW wW kJ —
Äfven den omständigheten, att i versus paroemiacus caesura
media ofta saknas, är enligt Klotz ej något hinder för nämnda
afdelningssätt, då det ju äfven i andra versformer stundom inträffar
att ett såsom clausula stående dipodiskt kolon genom
ordsammanhang är förbundet med närmast föregående vers. Sådant inträffar
bland annat med den i slutet af Sapphiska versen stående
Adonius, t. ex. Sappho fragm. I, 12:
, - » I 3 3 2 ’ 2
πυκχνὰα δινεῦντες πτὲέρ ἀπὶ ὠὡραάνὼ
αἰϑερος διὰ μέσσω.
Om till följe af felande casura media i någon af de
akatalektiska dimetrarne systemet icke kan så anordnas, att basis
anapestica får sin plats närmast framför paroemiacus, vill Klotz i
stället förvisa den till systemets början såsom inledningsvers, och
anförer att åtminstone på ett ställe, Agam. 84
ov δε, Τυνδάρεω
ϑύγατερ, βασίλεια Κλυταιμνήστρα,
denna versindelning är den enda möjliga till följd af
ordsammanhanget mellan systemets andra och tredje dipodi. Enligt Christ.
Metrik p. 283 har den anapästiska basis till ändamål att angifva
en underafdelning i det logiska sammanhanget, likasom den vid
systemets slut stående paroemiacus alltid betecknar slutet af en
hufvudafdelning ej blott i rytmen, utan äfven i innehållet. Denna
princip är, säger Christ, i synnerhet noga jiakttagen i den
förnämsta /Eschylushandskriften, Cod. Mediceus, men har icke af
utgifvarne blifvit tillbörligen uppmärksammad. Eger detta påstående
sin riktighet, så är det naturligtvis ett godt stöd för Christs
uppfattning af basis anapesestica. Tydligen hafva dock skalderna långt
ifrån alltid begagnat detta medel för att utmärka hvilopunkterna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
