Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Till den jambiska taktarten (γένος διπλάσιον) hörande verser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 KAP. IX. A. TBROKAISKA VERSER.
steg !), då deremot den tragiska chörens lugna och värdiga
inmarsch regelmässigt accompagneras af anapäster. Afven
i det till parodos sig anslutande första epeisodiet förekommer
tetrametern icke sällan.
& 130. Enligt Marius Victorinus II, 5, 8 brukade man af
den trokaiska tetrametern urskilja fyra olika typer, metrum
Archilochicum, tragicum, comicum och satyricum. Visserligen låta dessa
typer svårligen med noggranhet fastställa eller begränsa sig; men
onekligt är dock, att i de olika diktarterna versens metriska
behandling med afseende på syllaba anceps, upplösning och ceesur företer
” temligen betydliga modifikationer. I detta hänseende är
hufvudsakligen följande att märka ?).
A. Syllaba anceps. 1. Verser af endast rena trokéer (utan
inblandning af irr. spondéer) äro hos lyrici vida vanligare än hos
dramatici. De utgöra hos de förra vid pass en åttondedel, hos
de senare blott en sextondedel af hela antalet tetrametrar. 2.
Tragici bilda sina tetrametrar nästan lika ofta med enr och med
två långa arser, hos lyrici och Aristophanes är det senare
bildningssättet vanligare. 3. Tetrametrar med tre långa arser utgöra
hos lyrici ungefär en sjundedel, hos Aristophanes en fjerdedel af
. totalsumman. 4. Vigtig är den af Porson upptäckta lagen, enligt
hvilken i tragediens tetrametrar den sjette fotens arsis (tredje’
dipodiens slutstafvelse) visserligen, enligt den allmänna regeln för
användningen af syllaba anceps, kan vara en irrationel
längd,men likväl icke får utgöras af lång ultima i ett två- eller
flerstafvigt ord. Eur. Hel. 1628 är i öfverensstämmelse med denna
regel emenderad af Porson. I komedien träffas stundom afvikelser
från denna regel, t. ex. Nub. 624, 625:
- « a » ς ) ς -“ -
τῆτες ἱδρομγνημογνεῖν, καπειϑ υρῷ ἡμῶν τῶν ϑεῶν
τὸν στέφανον ἀφῃρέϑη " μᾶλλον γὰρ οὕτως εἴσεται.
Om det likaledes af Porson upptäckta analoga förhållandet i
den jambiska trimetern se $ 156.
B. Upplösning användes hos lyrici högst sparsamt, inalles 12
gånger på 83 tetrametrar. I dramat inträffar en upplösning hos
1) Schol. Acharn. 204 ταῦτα δὲ ποιεῖν ἐιώϑασιν οἱ τῶν ὃ αματων
ποιηταὶ κωμιχοὶ χαὶ τραγιχοὶ, ἐπειδὰν δρομαίως εἰσάγωσι. τοὺς χορούς, ἕνα
λόγος συντοέχη τῶ. δράκατι.
2) De finare 1eg]oma för den trokaiska tetrametern äro först framställda
af Porson i hans berömda Prefatio ad Hecubam och sedermera med afseende
på upplösning och syllaba’anceps förfullständigade af Rumpel i hans sorgfälliga
undersökning: Der trochäische Tetrameter bei den griechischen Lynkern und
Dramatikern Philol. XXVTII, p. 425 tt. Uppgifterna hos Westphal äro i flera
afeeenden mindre exakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
