Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Strofbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTITHETISK KOMPOSITION. 275
vwv. 375—673 !). — Ritschls upptäckt rönte från principiel synpunkt
ett rättvist erkännande, ehuru rörande sättet och medlen för den
uraprunghga parallelismens återställande mycket divergerande
meningar blifvit framställda ?). I Ritschls fotspår trädde O. Ribbeck
genom att äfven i Aeschyli Prometheus uppnsa ett antitbetiskt
kompositionssätt af dialogen ὅ). Vida längre än nägon af de
föregående gick H. Weil, hvilken, icke nöjd med att i vissa partier
spåra en afsigtlig parallelism, påstod sig hafva upptäckt en för
Aeschyli hela kompositionssätt genomgående och fullt konstant lag,
enligt hvilken samtliga dialogpartier med ledning af skiljetecken,
personvexling och i allmänhet af innehållets logiska artikulation
låter uppdela sig i en mängd små, med minutiös noggrannhet
hvarandra motsvarande versgrupper, hvilkas antitbetiska
motsvarighet kan åskådliggöras genom dels enklare, dels mera komplicerade
talschemata. Med mycken tillförsigt har W. kungjort upptäckten af
denna kompositionslag, hvilken han prisar icke blott såsom
öppnande en öfverraskande inblick i skaldens andliga verkstad, utan
äfven såsom ett ovärderligt hjelpmedel i den filologiska kritikens
hand vid uppspårande af så väl interpolationer och lakuner som
omkastning af versernas ordningsföljd i de Aeschyleiska texterna ?).
Weils upptäckt har emellertid af filologerna mottagits med allmänt
misstroende, och detta, åtminstone delvis, icke utan goda grunder.
I stället för att med lugn pröfning följa spåren af den antithetiska
kompositionslagen, der sådana sjelfmant träda i dagen, har W.
nemligen låtit sitt omdöme hbelt och hållet fångas af idéen om en
nyupptäckt universel lag och för dess genomförande stundom
tillgripit de äfventyrligaste medel. Oafsedt de många i den
antithetiska parallelismens intresse godtyckligt statuerade luckorna i
den traditionella texten har Weil, efter hvad han i företalet till
Choäphorgee uttryckligen förklarar, ansett det tillåtligt att antaga
motsvarighet mellan delar af längre tal å ena sidan och
stichomythiska partier å den andra, likasom jambiska trimetrar
understundom få motsvara anapästiska systemer, trokaiska tetrametrar eller
t. o. m. i hela versers ställe stående enstaka interjektioner. Med
ett ord, mot Weils deduktion af sin antithetiska kompositionslag
!) Ritschl, der Parallelismus der sieben Redenpaaren in den Sieben bgegen
Theben des Aeschylna, Jahrb. för klassieche Philol. 1858 (vol, 77) p. 761
Opusc. philol. vol. I p. 300 ff
2) Dindorf Aeschyli Sept adv. Thebas vv. 369—719 Philol. XVI, p. 193
ff. Keck Jahrb. för Phil. vol. 81 p. 810 ff.
3) O, Ribbeck, Qua Aeschylus arte in Prometheo fabula diverbia
composuerit. Bern 1859.
4) Jahrb. för Philol. 1859 p. 721 ff. Journal de Yinstruction publique.
1860, N:o 24, 25, 26.. Aeschyli Choeph. ed. Weil. 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
