Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Exercis.
Vid en rekrytexercis skulle en liniemarsch
utföras, varvid den olyckan inträffade, att en av
manskapet hade börjat marschen med höger fot.
Korpralen, som från flygeln med spejande ögon
iakttog att linien skulle bibehålla en snörrätt
riktning, observerade snart felet och
framdund-rade med rättvis vrede:
"Vad är det för en sjuhundra millioner
tunnor, som lyfter upp båda benen på en gång."
Du spelar som en pistol.
Professor N. N. i X. hade en bror, som var
handlande i samma stad. De båda bröderna
spelade ofta Whist tillsammans, varvid ofta
dispyter förekommo. En gång hade handlanden
begått en, efter professorns åsikt oförsvarlig bock,
så att denne förargad utbrast: "Bror Janne, du
spelar då som en äkta bordstudsare!" vilket
föranledde denne, som förmodligen ansåg detta
vara något slags skjutvapen, att hetsigt genmäla:
"Och du spelar, ta mig, som den uslaste pistol."
Lurad på 500 B:ko.
Kommendanten på Elfsborgs fästning,
major K-, var allmänt känd för sin tanklöshet och
enfald. Då K. en dag pä en av Göteborgs
gator promenerade i sällskap med en vän, mötte
de en gemensam bekant, som vänligt hälsade på
dem, varvid K. utan att besvara hälsningen, med
synbart missnöje vände sig bort. När den mö-
tande gått förbi, frågade vännen: "Varför
hälsade du ej på M.? — "Det ska hin hälsa på en
sådan bedragare", svarade K. Han har lurat
mig på 500 Rdr B:ko. Det är omöjligt, avbröt
den andre, en man med M:s stränga hederskänsla
kan ej göra sig skyldig till något sådant! Det
måste jag väl själv veta inföll K. med hetta, den
fähunden gick i borgen för mig för 500 B:ko
och jag fick betala var skilling själv.
Samme man var mycket rädd för is. När
därför vid ett tillfälle Elfsborgsbandet låg
tillfruset, och majoren nödvändigt skulle in till
staden lät han fyra artillerister bära sig för att
undvika faran.
Major K. var ivrig kortspelare. När han en
gång efter ett spelparti återvände till sitt logi,
började klockan slå och K. räknade: "Ett, två,
trea, fyra, femma, sexa etc. knekt, dam- när
därefter slagen upphörde, utropade K., som nu var
mitt inne i spelet: "Vart sjutsingen tog kungen
vägen?" — K. vilken under någon tid ej som
vanligt varit synlig i Göteborg, tillfrågades om
orsaken härtill. Majoren berättade nu, att han
varit illamående, och tillade: Kan Ni tänka Er,
mina vänner, jag lägger mig en afton frisk och
sund, och när jag vaknar om morgonen — så
är jag sängliggande.
År 1832 vid firandet av Gustav II Adolfs
tvåhundraåriga dödsdag, hade samme K. parad
med garnisonen i Elfsborg, och hade på samma
gång församlat därvarande arestanter för att för
dessa hålla ett lämpligt föredrag över dagens
betydelse. Majoren började: "Kamrater! Hej,
go vänner! nej, medbrottslingar — nej vet hut
Edra tjuvar, skälmar och rackare. I dag dog en
stor konung — leve han, och hurra så och drag
åt h-e sedan edra kanaljer och kältringar!
slutade kommendanten det praktfulla fästtalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
