Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och hvilka skamlösheter han sjunger sedan! Jag,
som har så präktig klädnad, skulle kanske vara jemnlike
med en sådan der liten grå fuling! — puttrade sidensvansen
och vred och vippade på stjerten, så att fjädrarne riktigt
skulle blänka.
— Gjorde vi rätt, så anklagade vi honom hos vår herre
höken.
— Det var ett godt förslag, det sofva vi på — inföll
sidensvansen och stack hufvudet under vingen, och så gjorde
också mesen, men icke en blund fingo de i ögonen den
natten, ty näktergalen var så uppspelt, att han hela natten sjöng
sina frihetssånger än här, än der i skogsbacken.
När solen gick upp, följdes mesen och sidensvansen åt
till höken, som bodde högt uppe i en stor idegran, som stod
djupt inne i skogen. Mesen darrade i alla leder, och
sidensvansen kände sig också litet illa till mods, men så
uppmuntrade de hvarann med tanken på att de skulle få hämnd
på den hatade näktergalen.
Då höken fick syn på de båda småkräken, som kommo
till honom, gaf han dem en blick, så att de darrade till den
grad, att fjädrarne voro nära att falla af dem.
Sidensvansen hemtade först mod och anklagade
näktergalen för högförräderi. — »Vi äro alla lika», sjunger han
och menar naturligtvis att han är lika god som skogens höge
herre.
— Det skola vi bli två om! — skrek höken och kallade
derefter på korpen, hvarpå de alle sammans följdes åt till
skogsbacken, der näktergalen hade sitt bo. Sidensvansen fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
