Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ingen i hela hönshuset kunde trippa öfver gården med
sådan elegans som hon, och ingen kunde heller öfverträffa
henne i konsten att på ett nobelt sätt stå på ett ben, lägga
hufvudet på sned och blunda med ena ögat. Men mest var
hon dock berömd för sina stora kunskaper i den vigtiga läran
om, »hvad som passar och icke passar». Hon var ett orakel
i etikettsfrågor, men högst sällan vågade någon af de andra
hönsen rådfråga henne, ty då gjorde hon för det mesta bara
en knyck på nacken, hvilket betydde det samma, som att hon
ansåg det under sin värdighet att meddela något af sin
vishet åt vanliga simpla höns, utan alla anor och nobla
instinkter.
En dag försvann »hennes nåd» från den öfriga
församlingen, och de andra hönorna undrade mycket öfver hvart
hon tagit vägen, men tuppen han bara skrockade: »nog vet
jag! nog vet jag!» och såg mäkta hemlighetsfull ut. Men så
blef det en vacker morgon stor uppståndelse i hönsflocken,
ty »hennes nåd» kom fram och hade tre stycken pipande
kycklingar med sig. Stolt och kråmande vandrade »hennes
nåd» fram till de andra, som stodo med vidöppna näbbar och
gapade af idel undran.
— Månn’ tro, de ä’ äkta kineser de der? — kacklade
en höna.
— Åh nej, då skulle de ha ögonen på sned, men det
ha de inte.
— Bara tre ungar! Jag brukar ha nio jag — sade en
stor och frodig bondhöna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
