Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det går väl an — sade Olle, tog repet ur fickan och
band bocken vid ett träd.
— Heder och tack — sade gubben och torkade svetten
från pannan. Och så satte han sig på en sten och suckade:
— Ja, nu vore allting bra, om jag också hade litet till
qvällsvard.
— Det går väl an att få — sade Olle och drog fram
ostkanten ur fickan.
Gubben lät sig väl smaka, och då han ätit upp
ostkanten, sade han: — Ja, nu vore allting bra, om jag också hade
något att dricka.
— Det går väl an att få — sade Olle, och så sprang
han bort till bäcken och hemtade vatten i sin mössa; men
när han kom tillbaka, så var gubben redan på fötter och hade
löst bocken från trädet.
— Der på stenen ligger min käpp och min mössa, som
jag ger dig i utbyte för ditt rep och din ostkant! — ropade
gubben. — Käppen slår alla, som förtjent stryk, och den, som
har mössan på, ser alla menniskor sådana de verkligen äro,
och hör deras innersta tankar. Men vänd nu om igen, för
Rosa-lill väntar dig! — När gubben talat till slut, bar det af
med honom och bocken, öfver stock öfver sten, så att det
brakade i skogen.
— Duger alltid till något — sade Olle, stoppade
mössan i fickan och tog käppen i hand, hvarpå han började att
vandra igen, och när solen gick upp, kom han ned på vägen,
som ledde fram till herrgården.
— Fin och stassig bör man vara, när man ska på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
