Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skuldror. Kring hjessan slingrade sig en krans af näckrosor,
och i ena handen höll han en harpa af guld med
silfversträngar.
— Det är jag, som är Strömkarlen! — sade han, och så
knäppte han på harpans strängar, så att det klingade likt
vågornas sorl, när de bryta sig mot stranden. Sven kände
sig så innerligt lycklig öfver att en gång få se Strömkarlen,
som han så ofta hört berättas om, och med återhållen
andedrägt lyssnade han till Strömkarlens sång:
Och här har jag suttit i tusende år
Vid stranden och väntat på dig,
Ty Herren skall gifva mig nåd, när jag ser
Ett barn, som vill bedja för mig.
Och när jag fick skåda ditt anlet’ en dag,
Då tänkte jag: kommen han är
Den lille, med oskuld i hjerta och sinn,
Som frälsning åt Strömkarlen bär.
Så knäpp dina händer till samman, o Sven,
Vid bönens välsignade ljud!
Mitt namn på din tunga skall rena min själ,
Och jag får dig följa till Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
