Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JB
svärd i handen. Men se! det var icke någon ny konung,
utan densamme, som engång farit bort, begråten och välsignad
af vännerna på stranden.
Han hade blott velat pröfva vänskapen och derför kommit
arm och eländig, innan han kom mäktig och rik.
Då Maltos såg honom, sjönk han darrande ned på sina
knän, och Zirma böjdes lik en afbruten lilja vid hans sida.
Och vännerna, som jagat honom från sin fest, stodo der dar-
rande och med sänkta blickar.
Allt var tyst som i grafven, endast den gamle tiggaren
hördes ropa: — Välkommen, välkommen, o konung!
Då skeppen stötte mot stranden, stego kämparne från ett
af dem i land och ställde sig i dubbla led framför konungens
skepp, afvaktande hans befallningar.
Och konungen blickade strängt, men ändock sorgset, ut
öfver hopen, och en djup suck steg från hans innersta hjerta,
innan han höjde sin röst:
— Du, Maltos, kallade dig »konungens trognaste och bäste
vän», och likväl ville du stöta dolken i mitt hjerta. Du, Zirma,
lofvade att älska mig, så länge ditt hjerta hade lif, och ändock
förkastade du mig för en annan. I alle, som i går gladdens
på festen, hafven lofvat mig vänskap intill döden, och ändock
blef jag som en hund jagad ifrån Er. Gån alla ombord på
skeppet!
Kämparne togo Maltos och Zirma och alla dem, som jagat
konungen från festen, och förde dem om bord på skeppet, som
sedan fick följa med floden ut till hafvet, der de trolösa vän-
nerna, den ena efter den andra, uppslukades af de rasande
böljorna.
Öch konungen höjde åter sin röst och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
