Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
dimmor, men leendet var så klart och hjertegodt, att det
jagade bort all fruktan från den, som såg den besynnerliga
skepnaden. Hans drägt var som väfd af månstrålar och
nattvioler, men annars var han snarlik en fågel, ty stora,
spetsiga vingar sutto på hans rygg.
— Nu ska’ det bära af på långresa — hviskade Dröm-
Jan. — Vill du vara med?
Det var en fråga det. Sven ville lika gerna följa med,
som han ville lefva. Men han var nyfiken, och derför frå-
gade han:
— Hvart skola vi fara?
— Vi följa med svalorna, som hafva sina bon under
takåsen — svarade Dröm-Jan.
— Svalorna flögo sin kos i går, och pappa sade, att de
foro till Italien.
— Ånnu he de icke hunnit långt, och om vi raska på,
så hinna vi nog fatt på dem — sade Dröm-Jan och tog fram
ett par stora vingar, som han fästade vid ryggen på Sven.
— Nu kan du flyga tio gånger så fort som en svala.
— Det vill jag pröfva på! — ropade Sven, och i ett
nu flögo de båda ut genom fönstret.
Ute var det natt och mörkt, men Dröm-Jan hittade
vägen fram öfver skogen, der de gula löfven höllo hvirfvel-
dans med höstvindarne, och öfver åkrarne, der den nysådda
rågen gjorde sig grön i den tron, att det skulle blifva vår.
— Att flyga är ändå bättre än att rida — sade Sven
och slog några raska slag med vingarne, så att Dröm-Jan
blef ett stycke efter. Då skrattade Sven och seglade helt
makligt fram genom luften, tills Dröm-Jan åter var vid
hans sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
