Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Med sjelfförnöjd min höjde igelkotten på sig och ville
sjelf kyssa blåklinten, men då vände blomman bort sitt hufvud
och darrade på sin stängel af räddhåga.
— Fy då! Tror du kanske, att det var mitt alvar att
kyssa dina blåbleka läppar? — ropade igelkotten vred. —
En sådan hycklerska, och så ful sedan!
Och dermed bet igelkotten af blomstjelken tätt invid
roten, så att blåklinten föll ned och gaf upp andan med
en suck.
— Det var icke mer än rätt åt dig, ditt inbilska stycke!
— sade igelkotten och fortsatte sin väg till kåltäppan, som
låg mellan två rader krusbärsbuskar, strax nedanför den stora
björken.
Der uppe i det höga trädet sutto två stycken trastar
och sjöngo en duett, och i buskarne rundt omkring sutto
sparfvarne och lyssnade.
Qvivivitt! sjöng den ena trasten. Viviqvitt! sjöng den
andra, och det lät så hjertans behagligt.
— Fy då! de otäcka fåglarne ta lifvet af mig med sina
dumma visor! — ropade igelkotten, och så började han att
sjunga sjelf, ty, tänkte han, de skola åtminstone tiga, medan
de lyssna på mig.
Men knappt hade igelkotten börjat sin sång, förr än
trastar, sparfvar och alla andra småkräk togo till flykten af
förskräckelse, ty någonting så fasligt som igelkottens sång
hade de aldrig hört.
— Det är bara afundsjuka — mumlade igelkotten och
sjöng sin visa till slut, hvarefter han började äta af hjertans
lust. Då han blef riktigt mätt, gick han till bäcken för att
dricka; men då han såg ner i vattnet, mötte hans ögon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
