Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
De af folket, som blefvo varse Simön, sägo för-
undrade pä honom, ty han brukade aldrig komma till
deras nöjen, och allra minst med sin fiol.
Några unga flickor bädo den gamle spelmannen
om ännu cn polska, men gubben var trött och tyckte
sig behöfva livila en stund. Han steg ned frän sin
upphöjda plats och gick för att friska upp sig ined en
mugg öl’ borta vid ett af borden, som stodo invid bygg-
ningen. Flera af ungdomen vände nu sina blickar åt
Simon och hviskade med hvarann.
— Han har fiolen ined’ sig —- sade en.
— Månne,, han tänker spela? — hviskade en
annan.
— Om man skulle be honom — yttrade cn tredje.
Men ingen ville gå fram till honom. Plötsligt
kom Simon sjelfmant fram, och med ett språng stod
hän uppe på fatet. Han lade sin diol till kinden och
lät stråken löpa fram.öfver strängarne. Hvad han spe-
lade visste ingen, men det lät som en polska, och i
yrande fart började ungdomen svänga kring, under det
att den gamle spelmannen med vidöppen mun stod och
betraktade sin medtäflare. Snart spelade Simon ingen
polska mer; de dansande bemödade si£ förgäfves att
hålla takt efter musiken, och till sist stannade de alla;
men Simon fortfor att spela. Det var hans egna tan-
kar, som nu likt lefvande gestalter flögo ut från strän-
garne och talade om hans lif der uppe vid forsen, i
skogen och på berget. Alla stodo slagna af häpnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
