Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•23 ’ .
/
inför hans syn. Han lägger fiolen fiter till kinden och
börjar spela. Men det är icke mera något briljant
konststycke, som lians stråke framkallar till lif; det
är röster och bilder från hans ungdoms hem och lif.
Hör! forsen brusar i fallet, och dånet dör bort i fjär-
ran; vinden prasslar i hängbjörken, och trasten slår
sina drillar djupt inne i granskogen. Folket dansar
kring majstången, och man hör deras jublande röster.
Tst! Nu tala tonerna om nyvaknad kärlek, om den
tid, då Simon satt med Gerda i grottan, der fjärilarna
fladdrade omkring bland blommorna; nu jubla strängarne
och tala om återseendets fröjd.
Tårar glänsa i tusen ögon, när Simon slutar spela,
och applåder skaka teaterns murar. Men Simon hör
icke bravoropen, hans ögon söka Gerdas, för att i dem
läsa det bifall, han skattar högst . . . Han bleknar och
vacklar. Bakom Gerda skådar han en mörklagd man
med skarpa drag; den mörke mannen lutar sig fram
ocli talar till henne, deras kinder nästan vidröra livar-
ann, och Gerda 1er mot honom. Vid denna syn kän-
ner Simon ett styng .i sitt hjerta, och han börjar *
skälfva, som af en frossa. Drömmen om strömkarlen,
som gaf honom förmåga att spela, men tog hans lycka,
var nu blifven verklighet, och med handen tryckt till
sitt svidande hjerta stapplar Simon ut från skådebanan,
der blommorna, som han trampar på, förefalla honom
som skarpa törnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>