Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i-f-rSV’
ottan var nyss slut, men ännu hördes orgelns toner
brusa genom hvalfvet. Folket tågade i en tät massa
på stora gången ut genom kyrkdörrarne, som stodo på
vid gafvel. Den varma luften i kyrkan strömmade
genom porthvalfvet som hvirflande rök uppefter muren,
och förvandlades snart i rimfrost, ty morgonen var bi-
stert kall. Ute på kyrkbacken stodo långa rader af
slädar, och alla hästarne voro hvita af frosten. Lju-
det af orgelns toner öfverröstades derute af hästarncs
gnäggningar och vaktpojkarnes hojtande stämmor; men
de, som kommo från templet, hade i sina hjertan en
högtidsstämning, som icke lät sig störas af det bull-
rande lifvet derute. Allas läppar logo, och i alla ögon
syntes liksom ett återsken af otteljusen.
Bland kyrkfolket syntes en man, som var hufvu-
det högre än de fleste. Ilan var klädd i uniform, och
ett ljust skägg betäckte nedre delen af hans ansigte.
I ena handen ledde han en liten flicka, och vid hans
arm stödde sig en högtidsklädd qvinna, som vandrade
vid hans sida och då och då såg upp till mannen med
ett vänligt småleende. Det var soldaten Träff med hu-
strun Karin och enda barnet, den lilla Bolla.
Då Bolla kom till kyrkdörren, ryckte hon plötsligt
fadern i rocken.
Men Träff fortsatte sin väg utan att låta sig slöras
i sina betraktelser.
Då stannade Bolla och sade:
— Titta dit, far, titta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
