Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:
Nu skickades bud till fattigstugan, att lille Nils
icke mer skulle komma tillbaka, utan följa med Träff
som eget barn. Gossen sveptes in uti hästtäcket och
fick sitta bredvid Bolla i släden, när Träff omsider med
sin tillökade familj reste hemåt. Ingen kunde vara
gladare, än Träff var under den färden. Han små-
skrattade oupphörligt för sig sjelf ocli smällde med
piskan, så att Bläsan gjorde väldiga språng framåt och
förbi alla de andra kyrkfararne. Han såg sig triumfe-
rande omkring, liksom ville lian säga till alla: »också
jag har en son!»
Då släden väl hunnit ut på skogsvägen, skingrade
sig morgondimman, och solen tittade glödande röd fram
mellan de frosthöljda grantopparne. Hvarje gran var
som behängd^ med silfverperlor, hvilka glittrade i mor-
gonljuset. Ibland kom en vindfläkt ock skakade ned
det skimrande pudret, som då föll ned på de åkande,
till Bollas stora glädje. Då hon såg solen, påminde
hon sig all den härlighet, hon sett i kyrkan, och hon
frågade lille Nils, om han också hade sett ljusen?
Ja, det hade han. Vid dörren hade han stått,
men lian hade både sett ljusen och hört sången.
— Far kan också sjunga, må du tro — in-
föll Bolla och tilläde: — Lät Nils liöra, att du kan
sjunga, far!
Träff lät icke bedja sig två gånger. Han sjöng
en af sina soldatvisor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
