Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Hundturken sprang som haren blott för hans stora kask,
Och med sin pamp han slog ihjäl ett tjugotal i sänder. —
Taratatam! hör, trumman slår,
Tarattata! reveljen går.
Hvad ljufveliga läten,
Som klinga från trumpeten!
Min visa skall jag sjunga slut,
När hornmusiken spelat ut. —
Den gamle korporalen var kungens allt i allt,
Och blindt han följde jemt sin herres underliga tycken;
Om Karl den unga hjelte sin trogne Rask befallt,
Så skulle han försökt att klyfva solen uti stycken, — —
Hör, vakten ropar: I gevär!
Upp, pojkar! Öfversten är här.
Fort, sparka undan kannan,
Två fingrar upp mot pannan,
Och ropa nu: Hurrah! Hurrah!
Tack, mina gossar, det är bra. —
När kungen gick att jaga, då följde Rasken med:
En jägare som han, min själ, den kan man kalla duga;
Hans vapen var hans knutna hand, och när han då blef vred,
Med den han björnen slog ihjäl, som vore han en fluga. —
Nu, pojkar, kommer kocken hit
Med hafregröten, varm och hvit.
Jag tror, det kan er smaka
Att äta kronans kaka?
Den är ej stor, d’ä’ visst och sant,
Men säker som en bankoslant. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
