Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
När invid altaret båda två
Vi böjde knä, ack, jag minnes,
Uti mitt hjerta jag trodde då,
Att högre lycka ej vinnes!
Ty morgongryningen skönjde jag
Af lyckans härliga sommardag.
Men när kär vännen så öm och varm
Nu ser på mig och sist sänker
Sin blick till barnet invid min barm,
Då jag för visso strax tänker:
Nu först han kommen är, känner jag,
Min lyckas härliga sommardag.
Den blick, som modren fäster på sitt barn, strålar varm
som sommarsolen. Liksom ingenting i naturen öfvergår som-
mardagens allt famnande skönhet, så är ock moderskärleken
den sällhet, som står högst bland hjertats rena njutningar.
Med varma kyssar vårdar sommarsolen de späda frukter, som
hänga från trädens grenar och som vaja på åker och äng.
Så ock moderskärleken, som lyser och värmer med outsäglig
hängifvenhet. Derför kan det sägas, att det är sommarsol i
en moders lycka.
Steg höras nu helt nära, och från arbetet kommer maken
hem till de sina. Hustrun reser sig hastigt upp och skyndar
honom till möte. Hon slingrar sin arm kring hans hals, och
så vandra de sida vid sida fram till vaggan under rönnen.
Då han ser det blomsterklädda middagsbordet, småler han
och nickar åt henne, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
