Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
BVedan höras några snyftningar från hustrun, och då närmar
mannen sig henne, sägande:
— Vi måste ta mod till oss.
— Skola vi då bort ifrån gården?
— Jag kan icke betala min skuld, och derför bli vi
tvungna att lemna allt.
Åter en bitter suck och några ylle.
— Men patron ger oss lof att slå oss ner i den lediga
stugan der uppe på skogen — tröstar mannen.
— Och barnen?
Hustruns röst darrar, då hon frågar så.
— Barnen! De måste ut hvar för sig. Då vi icke mer
ha någon jord att sköta, behöfva vi ju ingen hjelp. Erik är
stark och blir en god dräng åt hvem som helst, och Elin
får ta tjenst, hon också.
— Men lille-Per får jag ju behålla?
— Till våren kanske; då får han komma till herrgåln.
En suck, som nästan liknar ett jämmerrop, banar sig
väg ur qvinnans hjerta, och hennes hufvud sjunker ned mot
mannens bröst. Der stå de båda, som ett par träd, plundrade
af höststormen. Pröfningens storm bryter fram öfver familjen
och skingrar den. Skola de någonsin mera finna hvarandra,
dessa arma, som nu åtskiljas af nödens hvirfvelvind?
Dyster är höstqvällen i naturen. Mörkret förskräcker
-oss, de lössläppta stormilarne komma oss att darra, och regn-
bäckarne sluta sig samman till. vreda floder, som rycka träd
och buskar med sig. Men, ack! menniskolifvets höstqväll
-har än djupare mörker. När sorgens stormar då komma,
Svenska Tajflor. | 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
