Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
och redlighet i tjensten. Dessa utmärkelser kommo visserligen
ej så alldeles oväntade, ty gubben tyckte sjelf, att han gjort
sig förtjent af den blanka penningen med kungens bild; men
lycklig var han i alla fall öfver, att också de höga herrarne
hade insett, hvilken karlakarl han var, och i lyckans berus-
ning tviflade han ej ett ögonblick på, att Nils genast skulle
stå färdig att följa honom i spåren, för att kanske, han också,
en gång vinna samma heder. |
En afton på sensommaren, då familjen var samlad i
stugan, beslöt Träff att skrida till verket och tog derför
till ordet.
— Lyckligt är det för oss gamla, när de unga vilja ta
vid, när vi släppa taget — sade han.
Alla sågo vid dessa ord frågande på gubben, men fastän
orden voro något svårtydda, så gissade dock hvar och en,
hvaråt han syftade.
Efter en stunds tystnad inföll mor Karin:
— Du menar, att vi ha stor glädje af barnen.
— Ja, så menar jag. Och så ska väl bli framdeles med, .
hoppas jag.
Gubben fäste sina blickar på Nils, som "satt på en
bänk vid bordet. Bolla, som vuxit upp och blifvit en frisk
och behaglig flicka, satt midt emot Nils, och då hon såg
fadrens betydelsefulla blick, vexlade hon ett ögonkast med
modren, liksom ville hon säga, att den länge med fruktan
motsedda stunden nu var inne. Både hon och mor Karin
kände väl gubbens planer, och de visste också, att Nils med
all sin håg hängaf sig åt ett annat mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
