Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
borta i Hannover, den tiden jag reste med junker
Jörgen. — Se! han sade, att de alltid började sin
brygd en fredags natt, men innan någon fick lof att
röra sin hand vid någonting, måste han gå till
oldt-gesällen och lägga sina händer på den stora vågen
och svärja vid eld och blod och vatten, att han icke
gick och bar på några hätska och onda tankar, för
det skulle göra ölet skada. Han berättade också, att
på söndags-morgonen, när kyrkklockorna började gå,
så slogo de upp alla dörrar och fönster och luckor
för att det skulle kunna ringa in öfver ölet; men det
förnämsta, det vardt gjordt, när ölet var stäldt för
att gäsa: — då kom mästaren sjelf med en präktig låda,
ur hvilken han tog både tunga guldringar och kedjor
och kosteliga stenar, som det var särskilda tecken
på, och det blef alltihopa lagdt ner i ölet, och det
kan en nog tänka, att sådana ädla rikedomar måste
gifva drycken lott och andel i de hemliga krafter,
som af naturen finnas i dem.»
»Ja, det är icke godt att veta något om det»,
menade Erik Grubbe; »jag har då mera tro på
Brunsvigs-humla och det andra örtespadet, som de sätta till.»
»Jo», sade presten allvarligt och riste på
hufvudet, »det få vi icke säga; det finnes mycket förtäckt i
naturens rike, det är nog säkert. Hvart och ett ting,
både dödt och lefvande, har sitt miraculum i sig;
det är blott fråga om, att hafva tålamod till att söka
och öppna ögon till att finna, — ack, i gamla dagar,
då det icke var så länge sedan Herren Gud hade
Fru Marie Grubbe. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
