Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
mig för att bry mig strunt om alla unga karlar;
komma de med lustighet och artigheter, om det så
gälde mitt lif, kunde jag icke bita af dem och slippa
från dem; det kliar i tungan på mig att svara dem
igen, och så blifver det ju lätt mera gant och ras,
än jag strängeligen kan försvara’ för Lorens. Men
när jag sä tänker på, i hvilken farlighet han är stadd
o! så harmar det mig mera än någon lefvandes själ
kan tänka. För jag älskar honom, fröken, och ingen
annan än honom, det må hon tro. O, när jag
kommit i säng och månen skiner rakt dit in på golfvet,
så blifver jag en helt annan menniska; det förefaller
mig så sorgligt, och så gråter jag och gråter, och det
trycker här uppe i halsen, som jag skulle qväljas —
o, det är så pinsamt; jag ligger och vänder mig i
sängen och beder till vår Herre och vet knappt, hvad
det är jag ber om, och somliga tider är jag alldeles
från mig sjelf och då sätter jag mig upp i sängen och
håller om mitt hufvud och blifver så förskräckligt rädd
för att jag skall gå från vettet af att längta. — Men,
Herre Gud, fröken! hon gråter ju; hon går väl icke
hemligen och längtar efter någon, så ung som hon är?»
Marie rodnade och log svagt; det var något
smickrande för henne i den tanken, att hon kunde
vara förälskad och gå och längta.
»Nej, nej!» sade hon, »men det är så sorgligt,
det du säger; det är som om allting vore uselhet
och förtret.»
»Visst icke det! det är annat ibland», sade Lucie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
