Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
»Men kan I då aldrig säga ett förnuftigt ord?»
»Jo — låt mig se! — jo, jag måste bekänna, att
det verkligen händt mig — men endast sällan.
Doch Chloë, Chloe zürne nicht!
Toll brennet deiner Augen Licht
Mich wie das Hundgestirn die Hunde,
Und Worte schäumen mir vom Munde
Dem Geifer gleich der Wasserscheu ...»
»Ja, det må I nog säga!»
»Ack mademoiselle, I känner blott litet till Amors
magt! — Skulle I tro det? Det finnes nätter, då jag
älskogskrank smyger mig ned till Silkegården,
svänger mig öfver staketet till Kristen Skeels trädgård,
och då står jag som en bildstod mellan doftande
rosor och violer och stirrar på fönstret i Eder
kammare tills den smäktande Aurora låter sina
rosenfingrar fara genom mina lockar.»
»A monsieur! Jag menar I tog miste på namn,
då I sade Amor; Evan skulle I väl hafva sagt
-och må hända går en lätt vilse, när en svärmar omkring
nattetid; ty icke har I stått i Skeels trädgård, I har
varit hos ’Mogens i Cappadocia’ bland remmare och
bouteiller, och har I icke kunnat röra Er och varit
stilla som en bildstod, så har det aldrig varit
älskogstankar, som verkat, att I icke kunnat flytta edra ben.»
»I gör mig storligen orätt; faller det sig så ibland
att jag kommer i vinkypares hus, så det är icke för
plai-sir eller lustighet: det är endast för att fördrifva det
gnagande bekymmer, som qväljer mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
