Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
stadens portar, då hans hufvud värkte af det första
ruset. Så kom det en gyllene dimma med klang af
bägare och doft af vin och det var Lieschen och det
var Lotte och det var Marthas hvita nacke och
Adelaides runda armar. Till sluts resan till Köpenhamn,
den nådiga mottagningen hos hans kunglige fader,
dagarnas äflande ledsamma hoflif och vilda nätter,
då vinet strömmade och kyssen rasade, afbrutna af
praktfulla jagtfesters lustiga larm och nattliga mötens
ömma hviskningar i Ibstrups trädgård eller
Hilleröd-slottets gyllene salar.
Men långt klarare än detta såg han Sofie Urnes
brinnande, svarta ögon, långt mera betagen mindes
han lyssnande hennes vällustigt veka, sköna stämma,
som, då den var dämpad, drog en som med hvita
armar, och, då den höjdes, flygtade som en fogel, som
stiger och hånar med yra drillar, under det den
flygtar . . .
Ett prassel ner i vallsluttningens buskar väckte
honom ur hans drömmar.
»Wcr da!» ropade han.
»Det är bara Daniel, herr Gyldenleu, Daniel
Knopf», svarades det och en liten, värkbruten man
kom fram ur buskarna och bockade sig.
»Hvad! är det Lifsens Korthet? Hvad tusan
böflar gör han der?»
Mannen såg sorgsen ned framför sig.
»Daniel, Daniel!» sade Ulrik Frederik och
skrattade, »han har icke gått oskadd ur ’Den glödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
