Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
rådbråkad och under knip af glödande tänger och
han vaknade i helvetets eld, skulle han längta till
sitt bödelsställe som till Abrahams sköt. Väl äro
sot och sjukdomar beska för menniskans kött, när de
som ett vinddrag pina sig tum för tum genom alla
fibrer och när de spänna senorna som de skulle
brista, när de bränna som salt eld i lifvets inelfvor och
gnaga med slöa tänder på lekamens innersta merg;
men helvetets qval äro som en susande stormvind af
smärtor, som slita i alla ledamöters minsta led, som
ett hvirflande oväder af ofattliga ve n, en evig hvirfvel
af jemmer och pina, ty som en bölja spolar mot
stranden och en nästa följer och den nästa igen i
all evinnerlighet, sålunda följa helvetets skållande
sting och hugg på hvarandra evigt och evinnerligt
och utan ände och utan uppehåll.»
Den sjuke såg sig vildt omkring; »jag vill inte»,
mumlade han, »jag vill inte; jag har intet att skaffa
hvarken med ert helvete eller ert himmelrike; jag
vill dö, endast och allenast dö och ingenting annat.»
»I skall visserligen dö», sade presten, »men
framför änden af dödsens mörka gång är det blott tvenne
portar, en till himmelrikes glädje och en till helvetes
jemmer, och der finnes ingen annan väg att komma,
visserligen ingen.»
»Jo, det finns, prest, jo, det finns, — finns det
icke? Svara! Finns det icke en djup, djup graf, tätt
intill, för dem, som gingo sina egna vägar, en djup,
svart graf ned till ingenting, rakt ingen verldens ting?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
