Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
kraft gt upp och gammal fiendskap slog ut i nytt
groll och ny hämdtörst. Det var en, som i senaste
tid hade ökat antalet af sina fiender och nästan samlat
allas hat öfver sitt hufvud och denne var Corfitz
Ulfeldt. Honom kunde man nu icke komma åt, ty han
var trygg i fiendens läger; men dem af hans och
hans hustrus slägtingar, som man trodde vara vänligt
sinnade mot honom, dem betraktade man med
misstänksamma blickar, lurade på dem och gjorde dem
förtret, och hofvet kände dem icke.
Det var väl icke många detta gälde, men bland
de få var Sofie Urne, Ulrik Frederiks fästmö.
Drottningen, som mera hatade Ulfeldts hustru än
hon hatade Ulfeldt sjelf, hade allt från början varit
emot Ulrik Frederiks förbindelse med ett fruntimmer,
som var så nära förenadt med Eleonore Christine, och
nu då Ulfeldts sista handlingar hade stält honom och
allt hvad honom tillhörde i ett ännu förhatligare ljus
än tillförene, började hon igen, både hos kungen och
hos andra, att arbeta på att få förbindelsen upphäfd..
Det varade icke länge, förrän konungen hade
samma önskan, som drottningen, ty man hade för
honom skildrat den verkligen intriguanta Sofie Urne
som så listig och farlig och Ulrik Frederik som så
lättsinnig och lättledd, att det blef klart för honom,
huru mycken förtret och oro, som kunde uppstå häraf;,
men han hade nu en gång gifvit sitt bifall och
var allt för rädd om sitt ord och sin ära för att taga
det tillbaka. Han försökte derföre öfvertala Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
