Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 7
på, så att allt blefve strålar oeh glans och färger; matt
och grått — allt sammans var det matt och grått
och öde, bottenlös hvardag, hoglöst söckendagslif
till sammans.
Sådana voro hennes tankar under den första
tiden; det föreföll henne, som om hon en kort stund
varit bortryckt till en underbar, rikt brokig fabelverld,
i hvilkens varma, lifsfylda luft hela hennes väsende
hade utvecklat sig som ett underligt, främmande
blomster och strålat sol från alla blad och andats luft
från alla ådror, och sällt i sitt ljus och sin doft hade
det vuxit och vuxit, blad hvimlande vid blad, veck
utbreddt vid veck i ohejdbar kraft och fullhet. Och
nu var allt dëtta förbi, hon var ofruktbar och fattig
igen, tom och isad af köld, och sådan var hela
verlden; alla menniskor, som funnos, voro sådana. Och
likväl lefde de och lefde i dåraktig äflan, o, hennes
hjerta biet sjukt i henne af leda vid att se dem
utbreda och uttänja sitt usla armod och stolta lyssna
efter äkta klang i deras tomhets buller.
Nu grep hon begärligt efter den skatt af gamla
postillor, som så ofta hade blifvit henne bjuden och
lika ofta förkastad, och hon fann en missmodig tröst i
deras stränga ord om verldens elände och alla
jordiska tings fåfänglighet; men en bok var det, som hon
framför alla andra hängde öfver och ständigt vände
till baka till, och det var Johannes’ uppenbarelse.
Hon kunde icke tröttna vid att beskåda det
himmelska Jerusalems prakt, hon utmålade sig det i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
