Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
yta. Hon stramade tyglarna och det utmattade djuret
stannade villigt. I en stor båge jagade Ulrik
Frederik förbi, svängde upp till henne och höll snart vid
hennes sida.
I samma ögonblick släpade liksom ett tungt,
grått, regnblött förhänge en by snedt öfver Sundet;
en iskall, fuktig stormpust susade fram öfver det
fladdrande gräset, pep förbi deras öron och larmade
som skummande böljor i de aflägsna trädtopparna.
Stora, flata hagel rasslade ned öfver dem i hvita
strimmor, lade sig i perlerader i kjortelns fållar,
stänkte bort från hästarnes manar och hoppade och
trillade kring i gräset, som om de krälade upp ur
jorden.
För att komma i lä, redo de in bland träden,
begåfvo sig ned till stranden och höllo snart utanför
»Stig-af-krogens» låga dörrar.
En karl tog hästarna, och den långe, barhufvade
krögaren visade dem in i sitt skänkrum, der det, som
han sade, redan fanns en främmande inne.
Det var Lifsens Korthet, och han steg genast
upp för de inträdande och erbjöd sig med en ödmjuk
bugning att utrymma salen för det höga
herrskapet ; men Ulrik Frederik bad honom huldrikt att
stanna.
I skall blifva qvar, karl», sade han, »och muntra
upp oss i detta förtretliga Herrens väder. Du skall
veta, mitt hjerta», och han vände sig till Marie, »att
denne oansenlige dverg är den vidtberömde komedi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
