Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
Eder ännu en gång, min dyrbare unge herre, vakta
Eder väl, i synnerhet för qvinfolk; jag vet det icke
säkert, men det är ett tecken, som tyder på att faran
blänker i ett qvinfolks hand, men jag vet det icke,
det är icke visst, vakta Eder derföre också för arga
vänner och skalkaktiga tjenare, för kalla vatten och
för långa nätter.»
Ulrik Frederik tog vänligt mot gåfvorna och
glömde icke den följande dagen att sända
guldmaka-karen en dyrbar halskedja till tack för hans goda
skyddsstenar.
Härefter gick hans resa utan uppehåll rakt till
Spanien.
IO.
Det blef så stilla i gården den vårdag, då
hästarnes hofslag hade dött bort i fjerran. Ännu stodo
alla dörrar uppe efter afskedsstundens brådska, ännu
stod det bord dukadt, vid hvilket Ulrik Frederik hade
spisat, hans servet låg ännu vid hans kuvert, så som
han hade kramat i hop den, och fuktiga spår af hans
stora ridstöflar voro ännu synliga öfver hela golfvet.
Der borta vid den stora pelarspegeln hade han
tryckt henne till sitt bröst, kysst och kysst henne
till farväl och sökt att trösta henne med svurna
löften om snart återseende.
Ovilkorligt gick hon bort till spegeln, liksom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
