Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Alla nerver spända i den högsta retlighet, alla
ådror klappande af lifstörstigt blod och hennes fantasi
så full som öknens luft af färgrika bilder och
bedårande syner.
I dylika dagar kände hon sig som en fänge, som
otåligt ser sin ungdomstid, vår på vår, glida
ofruktbar förbi, utan blomster, matt och öde, ständigt
försvinnande, aldrig kommande. Och det var för henne
som tidens summa räknades till henne i tim-vittnar
per timme, och som hvar och en af dem med
klockslagets klang föllo klingande ned för hennes fötter
och smulades sönder och blefvo stoft, och då kunde
hon i qvalfull lifslängtan vrida sina händer och skrika
som i pina.
Sällan visade hon sig vid hofvet eller hos sin
slägt, ty etiketten fordrade, att hon höll sig hemma,
och då hon blott mycket litet var stämd för att sätta
värde på besök, upphörde dessa snart, och hon var
alldeles öfverlemnad åt sig sjelf.
En loj matthet blef snart följden af detta
ensamma grubblande och sörjande, och hela dagar och
nätter å rad blef hon liggande till sängs och sökte
här att hålla sig i ett halft vakande, halft slumrande
tillstånd, som alstrade äfventyrliga drömmar, hvilka i
klarhet långt öfvergingo den sunda sömnens töckniga
drömbilder, så att de nästan voro som verkliga, och
gåfvo en välkommen ersättning för det lif, hon saknade.
Dag från dag blef hon mer och mer retlig, så
att det minsta larm vållade henne smärta, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
