Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
skrämd, och han skulle vända sig från henne; men
aldrig skulle hon vända sig frän honom, nej, nej,
hon skulle vaka öfver honom som en moder, och
när verlden ginge honom emot, så skulle han komma
till henne, och hon skulle trösta honom och vara så
huld mot honom, sakna för hans skull, lida och gråta,
göra allt för hans skull. — Derpå föreföll det henne
åter, att så snart hon såge honom, skulle allt vara
som det var, ja, de stormade genom rummet som yra
pager, stimmade och stojade, och väggarna gåfvo
genljud af skratt och jubel och hörnen hviskade med
kyssar —.
Som hon tänkte sig det sålunda, föll hon i en
lätt blund och det larmade och lekte in i hennes
drömmar, och då hon vaknade, larmade det ännu,
raska fotsteg ljödo i trapporna, porten slogs upp,
dörrar stängdes, vagnar bullrade på gatan och
hästhof-var skrapade på stenbron.
Det är han! tänkte hon, sprang upp, tog det
stora, stickade sängtäcket, och svept i det som i en
kappa, ilade hon in genom rummen. I salen
stannade hon, der stod en dank i en trästake nere på
golfvet och brann, ett par af ljusen i armstakarna
voro tända, tjenaren hade sprungit från dessa
förberedelser af lutter brådska. Det talade der ute. Det
var Ulrik Frederiks röst, hon skalf af rörelse.
Dörren gick upp och med hatt pä hufvudet och
kappa öfver sig stormade han in, ville sluta henne i
sina armar, men fick blott fatt i hennes hand, ty hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
