Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
dödt framför sig, såg på Ulrik Frederik, och hon
slingade sina armar kring honom, kysste och smekte
honom, men sade icke ett ord. Hon log väl så
lyckligt och gladt, men det var en frågande ångest i
hennes blick, hon såg utåt golfvet som om hon sökte
honom, grep så plötsligt Ulrik Frederik om
handleden och kände på hans ärm, och då hon såg, att
den var upprifven och manchetten flängd, skrek hon
i förtviflan.
»Så gjorde jag det likväl», ropade hon förtviflad.
»O Gud i din högsta himmel, bevara mitt förstånd, så
kärligt jag beder! — Men hvarför frågar du icke?
sade hon till Ulrik Frederik, »hvarför slänger du
mig icke från dig som en giftig etterorm! Likväl, Gud
skall veta, jag icke har skuld eller andel i, hvad jag
gjorde; det kom så öfver mig, det var det, som tvang
mig, jag svär dig min högsta helgonsed, det var
det, som styrde min hand; men du tror det icke,
huru skulle du ock kunna det?» Och hon grät och
jemrade sig.
Men Ulrik Frederik trodde henne fullkomligt.
Det var ju den fullaste bekräftan på hans egna
tankar, och han tröstade henne med goda ord och
smekningar, fast han kände en hemlig rädsla för henne
såsom den der, som var ett stackars vanvettigt
redskap i onda andars osaliga våld. Och han öfvervann
icke denna rädsla, oaktadt Marie dag från dag
uppbjöd all en klok qvinnas klokskap för att vinna hans
förtroende. Hade hon nämligen den der första mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
