Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
stirrande framför sig, utan att lägga märke till
vagnens rusande fart.
Och Ulrik Frederik var åter hos Karen Fiol.
På aftonen, då Ulrik Frederik for hem, var han
egentligen en smula beklämd; han var icke just
ängslig, men betagen af den spänning, som smyger
sig på menniskor, när de hafva den bestämda
öfvertygelsen, att de gå till mötes en hel rad af förtret
och obehag som icke kunna undgås, som man skall
igenom.
Marie hade naturligtvis klagat hos kungen, och
denne skulle nu göra honom ledsamma förebråelser,
som måste afhöras till slut; Marie skulle hölja sig i
den kränkta dygdens majestätiska tysthet, hvilket han
derpå skulle göra sig det besväret att ignorera.
Stämningen der uppe skulle vara ytterst tryckande,
drottningen skulle se trött och lidande ut, förnämt lidande,
och hofdamerna, som ingenting visste, men allting
anade, skulle sitta tysta, då och då sakta suckande
lyfta sina hufvud och se mildt förebrående på honom
med stora, förlåtande ögon, ack, han kände det hela
ända till den gloria af höghjertad trofasthet och
heroisk sjelfuppoffring, med hvilka drottningens
stackars kammarjunkare skulle söka att omgifva sitt
smala hufvud, genom att med komiskt mod ställa sig
vid hans, Ulrik Frederiks sida, öfverväldigande
honom med höflighet och ärevördigt tröstande dum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
