Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Det är lifsens enda honungsdrypande blomster, hvaraf
de dia sin dagliga föda, och derföre söka de också
upp blomster på lifvets träd, der de förre aldrig
skulle tro de funnes, under mörka blad och på torra
grenar, men de, de andra, känna de till vällust i sorg
eller i förtviflan?»
Hon smålog hänligt och teg.
»Men hvarföre», frågade Marie och såg likgiltigt
bort från honom, »hvarföre kallar I dem
melankoliska, under det det ju blott är verldens glädje och
lust, de hafva i tankarna, och hvarken hvad tungt
eller sorgligt är heller?»
Sti Hög drog på axlarna och gjorde min att resa
sig, som om lian varit trött vid att längre dväljas vid
detta ämne och ville afbryta samtalet.
»Men hvarföre då?» återtog Marié.
»Hvarföre?» utbrast lian otåligt och med en
föraktlig betoning, »derför att all jorderikets fröjd är
så stackot och förgänglig, så falsk och ofullkomlig;
derför att hvar vällust, samma stund den blossar upp,
som en rik ros, löfvas af som träd 0111 hösten;
derför att hvar och en lifsens präktiga lust, strålande i
dägelighct och i sin välmakts fruktbaraste flor, strax
som den med sunda armar famnar dig, förgiftas af
dödens kraft, så att du, just som den kysser din mun,
märker den ristas af förgänglighetens krampryckningar.
Ar det väl fröjdefullt? Måste icke den tanken äta sig
in som röd rost på hvar och en lyckoskimrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
