Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
trodde, att det var så, och att han hade haft en plan
med allt samman, nämligen den att få Marie Grubbe
att harmas öfver sitt uppförande och föra henna
ångerfull tillbaka. Men då det nu icke såg ut, som
harmen skulle komma, så tog han hårdare tag, i hopp
att han genom att göra lifvet så obehagligt som
möjligt för henne, nog skulle öfvervinna hennes
istadighet; ty att hon icke längre älskade honom, det trodde
han icke på, han kände sig öfvertygad om att hon
i sitt hjerta längtade efter att kasta sig i hans armar,
men att hon, då hon märkte, att hans kärlek blifvit
kallad till lifs igen, såg, att hon kunde få hämd
öfver honom för hans affall. . . och han unnade henne
denna hämd, han såg gerna, att hon ville hämna
sig, men hon drog för länge ut med det, det blef
honom alltför långsamt här i detta barbariska Norge.
I alla fall var han icke rigtigt säker på om han
icke hade gjort bäst i att låta Karen Fiol stanna i
Köpenhamn, men å ena sidan kunde han icke uthärda
med de andra mera, och å den andra var svartsjuka
en mäktig bundsförvandt, och Marie Grubbe hade
varit svartsjuk på Karen, det visste han.
Marie Grubbe kom nu imellertid fortfarande icke,
och han började tvifla på, om hon någonsin skulle
komma, och hans kärlek växte med hans tvifvel.
Det kom nu något af ett spels eller en jagts
spänning öfver förhållandet. y
Det var med ängsligt sinne, med beräknande
fruktan, som han gjorde Marie Grubbe den ena för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
