Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Derpå steg han försigtigt in, så försigtigt, han kunde,
ty han var icke alldeles nykter.
I en guldgul ström stod ljuset från den sjunkande
Septembersolen in i kammaren och höjde de fattiga
färgerna der inne till glans och härlighet; de
hvitlimmade väggarna fingo svanars hvithet, det brynta
trätaket malmens glöd, och på det gulnande
sängom-hänget blef det vinröda fållar och purpurröda veck Det
var bländande ljust; till och med det, som var i skugga,
ljusnade ändå, det var som det skymtade fram ur en
dimma af bladgult ljus. Kring Marie Grubbes
hufvud spände det en glorias guld och kysste hennes hvita
panna; men att ögon och mun voro djupt i skugga,
det vållade ett gulnande äpelträd, som höll sina
frukt-rodnande grenar frestande framför rutan.
Men hon sof, satt på en stol och sof, med
händerna knäppta i skötet.
På tåspetsarna smög Ulrik Frederik sig bort till
Marie, och glorian försvann, då han stälde sig mellan
fönstret och henne.
Han betraktade henne noga.
Hon var blekare än förr. Hon såg så god och
blid ut der hon satt, med hufvudet lutadt tillbaka;
med lätt öppnade läppar och med den hvita strupen
bar och blottad; han kunde se, huru pulsen slog på
sidan om halsen, strax under det bruna, lilla
födelsemärket. Han följde skuldrans fasta rundning under
det strama silket och den smärta armen till den hvita,
hvilande handen. — Och den var hans. — Han såg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
