Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Marié tänkte först, att det var glädjen öfver att
kunna kasta alla den gamla tidens bekymmer bakom
sig och hoppet om att vinna en framtid, som vore värd
att taga vara på, som hade verkat denna förändring;
men då han hade varit der i några dagar utan att
öppna sin mun för dessa älskogssjuka, modlösa ord,
hon så väl kände till, började hon tro, att han fått
makt med sin passion och nu, i känslan af att
segerstolt kunna sätta sin häl på älskogsdrakens hufvud,
kände sig fri och stark och sitt ödes herre, och hon
blef ganska nyfiken efter att få veta, om hon gissat
rätt, och tänkte för sig sjelf, litet förtretad med det
samma, att ju mera hon såg Sti Hög, dess mindre
kände hon honom.
Ett samtal, hon hade med Lucie, kunde icke
annat än stärka henne i denna hennes förmodan.
Det var en förmiddag; de gingo båda två fram
och tillbaka i det stora portrummet, sädana det fanns
i alla hus i Lübeck, och som både voro förstuga och
hvardagsrum, lekplats för barnen och scenen för de
flesta handarbeten, understundom äfven matsal och
grönsaksrum. Det rum, de gingo i, blef imellertid
mest brukadt under de blidare årstiderna; derföre
funnos der nu blott ett långt, hvitskuradt bord, några
tunga trästolar och ett gammalt skåp; baktill voro
länga brädhyllor uppslagna, der hvitkål låg i gröna
rader öfver röda hopar af morötter och uppstickande
pepparrotsbundtar.
Porten stod på vid gafvel ut till den fuktblanka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
