Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
under det alla minnen, hopp och tankar i obestämda,
veka böljor runnö bort från ens själ.....det var
den skönaste dröm, hon visste.
Detta var den första tiden; men fantasien
tröttnade vid att evigt fruktlöst flyga mot samma mål,
som ett instängdt bi, som surrar mot rutan, och alla
förmögenheter tröttnade med den.
Liksom en skön och ädel byggning i barbarens
händer försummas och förderfvas, i det de dristiga
spirorna tryckas ned till plumpa kupolhattar, de
som knypplade spetsar fina ornamenten led efter led
brytas ned, och den rika bildprakten lager på lager
täckes med dödande kalk, så försummades och
för-derfvades Marie Grubbe under dessa sexton år.
Fadren, Erik Grubbe, hade blifvit gammal och
affallen, och det syntes att ålderdomen, liksom den
hade gjort hans ansigte skarpare och mera
frånstötande, också hade skärpt och framhäft alla hans
dåliga egenskaper. Han var gnatig och
omedgör-lig, envis ända till barnslighet, hetsig, i allra högsta
grad misstrogen, listig, oärlig och girig. Han förde
nu på sina gamla dagar alltid Gud i munnen, i
synnerhet när kreatur voro sjuka eller hösten var svår,
och han hade en svärmängel af krypande, sliskiga
tillnamn af egen uppfinning till Vår Herre. Det var
omöjligt att Marie skulle kunna, vare sig älska eller
ära honom, och hon hade nu på köpet agg till
honom, derför att han genom aldrig uppfylda löften
och genom hotelser om att göra henne arflös och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
