Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
slafviska fruktan för herrfolk — hans hundaktiga
lydnadskänsla, hans krypande, sjelfnedsättande
vördnad; hon tänkte på hans simpla vanor och hans
okunnighet, hans bondaktiga språk och grofva
kläder, hans grofva arbete, hans släphärdade kropp och
hans plumpa glupskhet. Och hon skulle böja sig
under allt detta, älska allt detta, taga godt och ondt
af denna svarta hand... det var i denna
sjelfför-nedring en sällsam njutning, som till hälften var
slägt med grof sinlighet, men också slägt med det,
som räknas för det ädlaste och bästa i qvinnans natur.
Men sålunda var ju också den lera tillblandad,
af hvilken hon var skapad.
Några dagar senare hölls Marie Grubbe i
brygghuset på Tjele i färd med att brygga mjöd; ty det
var icke få af bikuporna, som hade tagit skada den
natt, då eldsvådan var.
Hon stod just längst inne vid spisen och
stirrade ut genom dörren, i hvilkens öppning hundratals
bin, lockade af den söta honungslukten, surrade
omkring, gyllene och glänsande af det infallande
solljuset.
I det samma kom Sören ladufogde svängande
in genom porten med en tom resvagn, i hvilken han
hade kört Palle Dyre till Viborg.
Han såg en skymt af Marie, skyndade sig att
spänna från, fick vagnen indragen och hästarna på
stall, och marscherade derpå en stund omkring med
händerna djupt i fickan på sin långa kuskrock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
