Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
en skrifvare från Skanderborg och skulle hålla förhör
om Sören icke hade blifvit sedd der på trakten, enär
han hade brutit sig ut ur häktet. Skrifvaren hade
imellertid kommit för tidigt, ty först en fjorton
dagars tid derefter vågade Sören sig en natt till
Nör-bäkgård och slog på Maries kammarfönster. Det
första, han frågade om, då hon öppnade, var om Ane
var död, och det tycktes lätta hans sinne från en
tung börda, då han hörde att hon var alldeles kry.
Han hade sitt tillhåll i ett öde hus på Gassum hed
och kom sedermera ofta igen och blef ständigt hjelpt
med både penningar och födoämnen. Så väl folket som
Palle Dyre visste att han gick till gården, men Palle
låtsade om ingenting och folket brydde sig heller
icke mycket derom, då de sågo, att husbonden var
så likgiltig derför.
Vid höbergningstiden flyttade herrskapet tillbaka
till Tjele, och der tordes icke Sören visa sig. Både
häröfver och öfver fadrens ideliga stickord och
försmädligheter blef Marie så otålig och upphetsad, att
hon ett par gånger tog fadren inför sig i enrum
och utskälde honom som han skulle varit hennes
hunddräng. Följden häraf var, att Erik Grubbe i
medlet af Augusti skickade ett klagobref till konungen.
Sedan det utförligt hade omtalat alla hennes
förseelser, af hvilka Gud måste förtörnas, stort scandalum
begås och nästan allt qvinnokön förargas, slöt detta
bref sålunda:
»För sådant hennes förhållandes, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
