Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
än tillskrifva det en naturlig attraktion, som icke
heller var att motstå.»
»Det kallar jag väl resonneradt! Vi hafva då
bara att packa ned all verldens moral i en kista och
skicka den till Hecklefjells och lefva efter våra
hjertans lustar, ty det finnes ju icke den orenlighet till,
en nämna vill, som ju ej kan klädas ut som en
naturlig och oöfvervinnerlig attraktion, och icke heller
den dygd, bland alla de dygder, som uppräknas kunna,
att ju ej en lätt afsäger sig den; ty det kan vara den,
som hafver dégoüt för måttlighet, den för
sannfärdighet och den för ärbarhet, och sådan naturlig
dégoüt är alldeles oöfvervinnerlig, vill I säga, och den,
som är belastad dermed, derföre alldeles oskyldig.
Men I är väl för upplyst, mor lilla, för att I icke
skulle veta, att sådant blott är skamligt hjernfoster
och dårhussnack.»
Marie svarade icke.
»Tror I då icke på en Gud, mor lilla», fortfor
magistern», »och på det eviga lifvet?»
»Gudi vare lof och tack, det gör jag visst, jag
tror pä Vår Herre.»
»Men det eviga straffet eller den eviga
belöningen, mor lilla?»
»Jag tror, att hvar menniska lefver sitt eget lif
och dör sin egen död, det tror jag.»
»Det är ju ingen tro; tror I på uppståndelsen?»
»Hurudan skall jag uppstå? Som det unga,
oskyldiga barn jag var, då jag först kom ut bland folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
